Kina en cliffhanger!

Vi låg för närvarande på en sjätteplats, hade fått upp ett momentum och ville mer. 

Vi kom tillbaka till hotellet och följde rutinen som blev praxis under dessa dagar, först vila ca 45 minuter, sedan cykeltvätt och materialvård fram tills att restaurangen öppnade 18:00. Mat, därefter planering och packa boxar för nästkommande dag och avslutningsvis lite film och Zzzz.

Nytt för mig denna gång var att äta i matsalen. Tidigare har jag/vi alltid ätit mat som laget har tagit med ifrån Sverige, för att inte riskera att bli magsjuka. Men att ta med sig käk för fyra personer i ca 10 dagar, blir en hel del extra vikt och man får pussla med packningen för att inte behöva betala en hisklig summa för övervikt. 

Men efter förra turen som jag ändå blev magsjuk på, så har jag släppt garden och kikat på hur de andra topplagen som alltid äter den mat som erbjuds och ändå klarar sig?

Tricket är att ha egna matkärl och desinficera bestick och matpinnar med sprit eller Xinix (vattenregöring) Sen så kan det också vara en god idé att välja "rätt" saker på buffén, sådan som är genomlagat. Jag åt i princip samma sak varje dag, pizza och kött. 

Ny dag nya tag!

På schemat stod:

Löpning 500 meter

Paddling ca 10 kilometer

Mountainbike 20 kilometer

Löpning 6 kilometer

Mountainbike 42 kilometer

Löpning 4 kilometer

Mål!

Allt detta kryddat med löjligt mycket höjdmeter att beta av.

Starten går! och jag drar som en avlöning (Har kört denna start tidigare och vet att det är viktigt att vara snabb till kajakerna och välja fort annars tar någon annan den/dem och helt plötsligt så är endast båtarna längst bak lediga och man tappar värdefulla sekunder.

Jag ligger i spets och kommer ned till "båtarna" först, gör en snabb scanning av skicket på dem och hugger två stycken i fören. Samtidigt som jag släpar ned dem mot vattnet vrålar jag -Thuuuule Thuuule!! för att få kontakt med övriga laget. Sebastian och Rickard får en kajak och jag & Corinne tar den andra, allt har gått enligt plan, men jag gör ett misstag. Jag hjälper Corinne först med hennes kapell (hon sitter fram) och när jag sedan själv ska sätta mig så finns det ju ingen hjälp att få (då jag sitter bak, vi skulle ha gjort tvärtom) Jag får inte på kapellet och dyrbara sekunder rinner iväg. Rickard och Sebastian har redan avlägsnats 100 meter och nu finns det ingen mer tid att fippla. Jag drar fast kapellet så gott det går framtill och det får vara öppet bakom ryggen.

Foto taget av "The North face adventure team"

Vi hade ändrat konstellationen i kajakerna denna gång. Beslutet fattades eftersom vi nu skulle paddla i lite mer strömmande vatten och det skulle vara svårare att hålla kurs om viktfördelningen var ojämn. Jag känner omedelbart att vi paddlar bra och håller jämna steg med våra konkurrenter "Skönt" hade hört innan dagen att vattnet skulle vara ganska lågt och det innebar förhoppningsvis att vågorna och valsarna skulle vara mindre under de mest forsande delarna av paddlingen, vilket betydde att vi kanske skulle klara oss hyfsat utan att mitt kapell satt ordentligt. Vi närmar oss det "värsta" partiet och några större vågor sköljer över, vi tar in en del vatten, men inte så mycket att de är lönt att stanna för att tömma.

Vi gnetar på bra och vid växling till mountainbike så har vi närkontakt med täten och exekverat sträckan klanderfritt.

Vi ligger 3:a-4:a och nu börjar en kamp i uppförscykling mellan lagen. Vi håller ihop med det andra Thulelaget och har snart sällskap av ett kinesiskt team. Kineserna må vara bra och de har utvecklat sin paddling, men fortfarande så är de alldeles för heta på gröten och taktiskt odugliga i man mot man situationer. De kör alldeles för hårt när de får syn på ett lag, de kommer ofta ikapp, men sedan så får de batala priset och det händer det inte så mycket mer. De ligger 40-50 meter framför och försöker markant rycka och rycka och rycka... tills de har trötta ut sig själva, istället för att hålla ett jämt tempo och skita i vad lagen runt gör och sedan trycka på gasen i rätt ögonblick.

Visst! helt rätt taktik om laget/lagen som jagar dem, dansar efter deras pipa, men till deras förtret så är de flesta lag för rutinerade för att gå i den fällan och de fastnar således i saxen själva. 

Men ingen kan säga något annat än att det finns ett hjärta och fightingspirit hos kineserna, de klämmer ur varje liten svettdroppe de kan frambringa.

När vi sedan hoppar av cyklarna för att köra en kortare löpning så är fortfarande kineserna just framför oss, men nu börjar det bli tendens till trötthet. "de börjar se rostade ut" Jag tar på mig dragjobbet och försöker hålla ett jämt och högt tempo....går förbi och det bli en lucka bakåt. "härligt" 20 meter, 30 meter.....60 meter..

Vi håller våran fart, ökar inte mer utan bara mosar på, men ändå???? Kineserna kommer tillbaka och det är imponerande hur de biter ihop. Men återigen, "Högmod går för fall" och deras ben började passera "bäst före datum" och ut på nästa cykling så har luckan växt igen.

Nu väntade kanske den tuffaste sträckan i hela tävlingen (skulle det visa sig) beräknad tid var ca 1 tim 50 minuter, jag tror den tog ca 2 tim och 30-40 minuter...

En enda lång klättring i ca 2 timmar, för att sedan "äntligen" vända utför och bli en ibland tekniskt svår downhill ned till växling och den avslutande 4 kilometerslöpningen i mål.

På slutet av cykelstigningen var alla i teamet helt slut och det fanns ingen juice kvar i någons ben att orka hjälpa någon annan i laget. Det behövdes dock inte, då vi hade samma speed på däcken och alla var autonoma.

Vi passerade ytterligare ett kinesiskt lag under utförscyklingen och höll undan in i mål och blev 3:a för dagen.

Detta betydde att vi nu låg som total 4:or inför sista dagen och det var oerhört tight både bakåt och framåt inför finalen.

Min tippning slog in igen och nu hade vi slagläge på pallens alla steg och det såg ljust ut, inga skador och utrustningen verkade hålla ihop.

Sista dagen:

Löpning 1,5 kilometer

Mountainbike 37 kilometer

Löpning 12 kilometer

Kajak 8 kilometer

Löpning 7 kilometer

Firning 120 meter

Löpning ca 3 kilometer (uppför)

Starten går och nu är det viktigt med position! Eftersom starten var uppe på en platå så skulle det innebära att cyklingen(nästa sträcka) var initialt utför och då är det fint att ligga långt fram i ledet, för att undgå köbildning och trassel.

Så vi vred på gasen, men höll oss till planen "inte öppna för hårt, utan jobba oss uppåt" funkade perfekt, efter ca 500 meter så började vi avancera och vid växling så var vi i täten.

Foto taget av "The North face adventure team"

Cyklingen tog vid och fortsatte en bit upp längst med en betongväg. Fransk/Nya Zealändska Toread fick en lucka till övriga ihop med kineserna i team Kolumb, som låg 30 sekunder före oss i totalen, vi måste nypa dem idag.

Passerar toppen och nu börjar en lerig utförsåkning och direkt så får kineserna (Kolumb) punktering..."tråkigt för dem", men skulle ljuga om jag sa att det inte kändes skönt, punkteringar är en del i tävlingen och ibland har man otur. Men vågar inte vara för nöjd, då karma kan skapa nya "game changers" åt andra hållet.

Vi tuffar på och tjänar mycket tid på att ha haft en tätposition under denna cykelsträcka. På leriga och branta stigar uppstår köbildning och håller man till i de bakre regionerna så får man finna sig i att vara "Lasse i ledet"

Efter en stund så är det dags att vända uppåt och nya höjdmeter skall avverkas.

Foto taget av "The North face adventure team"

Vi ligger då 2:a för dagen, Toread precis framför och har Thule 1 bakom oss ihop team New Zealand (total tvåorna) med Richard Ussher & co.

Men vi tappar lite spänst & lyster och får se oss passerade utav Thule och NZ, dagarna börjar ta ut sin rätt och krutet börjar bli fuktigt i benen. Jag vänder mig om och får syn på Kolumb "fn!" De måste ha gått på som maskiner med tanke på att de haft en punktering och sedan jobbat sig förbi alla lag???

Men precis i rätt ögonblick så vänder berget utför och det kan inte vara särskilt långt kvar till växling?

Vi dundrar på och jag hoppas innerligt att ingen skall punktera så här i slutskedet i triumfens ögonblick. 

Kolumb har även sällskap av North Face adventure. Laget som ledde totalen efter första dagen, men sedan droppat och hade ca 15-20 minuter upp till oss inför denna dag.

Vi växlar till löpning och går ut tillsammans med Kolumb, North face tappar lite på slutet av cyklingen. Personligen är jag oerhört lättad att vi nu lämnat cyklarna för denna tävling och risken för cykelhaveri var inte längre ett överhängande hot.

Banorna är oftast väl markerade och det är inga otydligheter om vart man ska ta vägen. Men när man springer bakom ett lag, så är det lätt att sluta söka själv och endast följa andras fotsteg, vilket vi gjorde.

Helt plötsligt så stannar kineserna och börjar leta snitslar. Spontant så kändes det som helt rätt väg och man hamnar i mellan hopp och förtvivlan, realistiskt eller gå gå på känsla?? Men eftersom det varit tätt mellan markeringarna, så springer vi tillbaka och möter då även North Face som också sprungit fel och efter oss. Alltså! realistiskt så borde det ha vikt av tidigare....

Mycket riktigt, efter en snutt lika lång väg tillbaka, så går markeringarna ut på en åker och vi är på banan igen. (hörde efteråt, att något team sprang flera kilometer fel och lyckade glida in på den tidigare cykelsträckans markeringar, vilket gjorde att de fortsatte väldigt långt innan de insåg sitt misstag)

Nu gällde det att hålla ihop detta för allt vad tygen höll. Det återstod inte så mycket av denna löpsträcka, sedan en paddling, där vi måste skapa minuter till Kolumb för att kunna defilera in i mål.

Kolumb som normalt sett är ett av de snabbaste lagen till fots har lite bekymmer att hänga med oss, vilket jag ser som ett resultat och produkt av deras enorma upphämtning på cyklingen, någonstans så får man betala ett pris och ingen är övermänsklig. Vi har redan vid ingången till paddlingen någon minuts försprång före Kolumb och ger oss ut på vattnet. Thule och NZ är inte långt framför, men jag har svårt att se hur vi skulle kunna hyvla av mer tid gentemot dem på en paddelsträcka. 

8 kilometer paddling och vi har ett riktigt bra fly och håller god fart. Jag har inga tider ifrån denna sträcka, men jag är inte förvånad om vi var ett av de snabbaste lagen. 

Foto taget av "The North face adventure team"

Lämnar båtarna för sista gången och nu var det en rask 7 kilometare till fots och mot en 120 meters firning som två i laget skulle genomföra, jag och Rickard.

När vi lämnat paddlar och flytvästar i vår box, så kastar jag ett öga ut på vattnet. Bedömer att Kolumb är 4-5 minuter bakom, "borde räcka" med tanke på att de tappat på förra löpsträckan.

Först är det en del väglöpning, men sedan så övergår det till riktigt teknisk terräng. Vi närmar oss dalen med repmomentet. Uppför ett gäng trappsteg och tillslut! vi stämplar en kontroll och jag och Rickard drar på oss selarna för att åka 120 meter rep nedför klippväggen.

Snabbt ner och sedan är det en sprint in i mål, en sprint som först är nedför och sedan rakt uppför och i trappor.

Foto taget av "The North face adventure team"

Kinesiska Kolumb hade tagit in lite "men det borde räcka" Mina ben är helt slut och varje trappsteg känns om en utmaning, "bara fortsätt, bara fortsätt!!"

Jag hör högtalarna ifrån mål, "nu är det nära!"

Vi kommer upp och forcerar fram till kontrollen och pressar armbandet(chippet) mot avläsaren....det är över!!

Vi går tillsammans över mållinjen och väntar spänt på kineserna....men tiden rinner iväg och det är klart! ....men man är aldrig säker förrän man fått se det svart på vitt, när alla tider räknats ihop.

Men allt stämmer och vi blir total 3:or på detta multisport "VM" i stage race och med endast några minuter upp till andra plats (som är Adventure sport New Zealand) och ca 8 minuter upp till vinnarna, som också är våra lagkamrater i det andra Thule teamet. 

Jag är mer än nöjd med vår insats och det var så bra jag hade kunnat hoppats på. Jag hade varit nöjd med en top 5 placering, men målet var pallen och det infriade vi.

Sedan var det bara till att packa bussen, åka till flygplatsen och tillbringa en natt på Congqings flygplats och i en av deras underbara sängar....same old, same old! 

The End!

Ett särskilt tack till Sebastian som med kort varsel kunde hoppa in och leverera i sin första multisporttävling och C2 vertical, www.c2safety.com, som lånade ut klätterprylar, samt Eat Train Live, www.traineatliveshop.se, som alltid förser mig med energi till alla race och slutligen Thule som ger oss chansen att få uppleva detta.